««Tillbaka


Välkommen till sidan om vår underbara
-Engelska Springer Spaniel-

Accounts Look Again "Izor"
 

Izor är en hane född 14 maj 2003 hemma hos Christina Filén Kennel Accounts , Ekerö. Rakel fick 7 valpar som var brun/vita samt svart/vita, fördelat på 6 tikar och 1 hane!! (Izor).

Han är vår första springer spaniel, vi har tidigare varit schäfer ägare. När känslan för en springer spaniel kom in i våra hjärtan fanns det bara svart/vit i huvudet på oss och så kom han in som en vårvind i våra liv vilket vi idag är mycket tacksamma för!!
Mamma Rakel (Accounts Golden Touch) levde under flera år tillsammans med Christina, och var då hennes absoluta ögonsten. Ödet ville dock annorlunda, och ett svårt beslut var tvungen att tas då hon inte trivdes i flocken och därmed blev omplacerad hos en annan familj. Hon är ställd endast ett fåtal gånger, fick då ett 1:a pris med HP.

Pappa Diesel (Rowntree Paco Rabanne) är en genomsnäll energisk kille som verkligen vet vad han vill. Han är ställd ett flertal gånger med CK samt Cert, har Godkänt anlagsprov i viltspår.

Izors valptid fick ingen härlig start. När han var blott 3 månader gammal halkade han på golvet hemma och skadade sig så illa att han fick operera korsbandet. Det blev därefter en lång rehab tid som väntade oss. Vi gjorde verkligen allt vad vi kunde för att han skulle bli bra, hålla honom helt stilla hemma till en början utan bus, rehab träning på Strömsholm, massage och stillsamma promenader!!! Det var en obeskrivlig känsla när vi sedan fick beskedet att han var helt återställd!!


Det skulle visa sig att Izor hade en enorm spår näsa! Vi började på en viltspårskurs tror det var i februari månad (så fort snön försvann). Det resulterade i att han 2004-05-18 klarade Godkänd anlagsspår och blev sedan snabbt så duktig att han blott 1,5 år gammal hade klarat av tre stycken 1:a pris. 2004-11-13 kunde han därmed titulera sig SVCH!!

Efter detta har Izor startat på ytterligare ett par viltspårsprov och klarat av att hålla sina 1:a pris (trots grislukt på vissa *ler*) Det som dock är till hans nackdel är att han är en mycket känslig kille. Han är väldigt blyg för personer han inte känner och detta sätter många käppar i hjulet för oss båda, tråkigt men sant!


Tillsammans har vi gått en tävlingsinriktad lydnadskurs på Eskilstuna Brukshundklubb. Träningen gick väldigt bra på träningen när han väl kände gruppen av hundar och förare. Peppad av instruktören anmälde vi oss till ett lydnadsprov klass I och det var nog den värsta dagen i mitt liv!!

Vår första (och enda/kanske sista) tävling:
Jösses så nervös jag var på tävlingsdagen. Jag fick gå iväg och hålla mig för mig själv. Typiskt nog drog jag sista startnumret!!!!!! men hade (tyckte jag) lugnat ned mig en aning när det var dags för vår tur. Det hade dock inte Izor gjort!!! utan han hade nog "laddat ur" totalt och var en aning stressad över situationen. Ingenting gick alltså bra!!! På plats i grupp hamnade lilla Izor mellan två stora rottweilers, varpå han efter 4 sekunder gjorde en KLOCKREN inkallning (10p *fniss*) alldeles livrädd stackare! Sedan gick allt på tok, ingenting han kunde gjorde han rätt. Vi skrapade därmed Botten och fick helt enkelt URUSLA poäng. Nåja, vi hade gjort det..

För att försöka stärka Izors självförtroende och för att bl a få honom att klara av att jobba "ifrån" mig började vi på agility. Det tyckte han var otroligt roligt, och han var faktiskt riktigt duktig. MEN jag kände att här byggde det på lite väl mycket stress på honom. Han blev stressad av att inte förstå vad jag ville att han skulle göra (säkert för att jag ett tag gick för fort fram) samt av alla andra hundar som sprang kors och tvärs bakom ryggen på honom tyckte han var enormt jobbigt. Att främmande människor stod och tittade på oss kunde också göra honom väldigt orolig. Vi beslöt därför att inte fortsätta gå några kurser utan försöka oss på att träna lite på egen hand.

 

Jakt som jag tycker är så himla roligt fungerade inte alls att göra med izor. Han har nog inte läst boken att han är en "apporterande fågelhund" för han är nämligen hysteriskt rädd för fjädrar och döda fåglar!!!!! Nåja, man kan inte få ALLT!!!!

Tyvärr tvingades vi november 2006 sära på våra killar efter en lång tids konflikt. Izor kunde inte med att Atlaz var en i familjen och ville hela tiden sätta honom på plats. Det blev tillslut ohållbart och ett vilt slagsmål gjorde att vi tvingades bli "särbo" med en av hundarna.
Vem av dem det skulle bli var ett hemskt beslut att ta!!! Men då Izor var den som var lättast av dem båda att ta hand om när man inte var hund van och Magnus föräldrar i stridens hetta var de enda som kunde hjälpa oss så fick det bli så.

Det som också fick oss att ta beslutet var att Izors mentalitet inte är allt för god. Han gillar inte andra hanhundar. Han är en otroligt orolig hund i vissa situationer. Bl a vid möte med okända personer, har dock vuxit bort en aning nu. Men ibland går det i vågor. När det är mörkt ute eller om man går på nya platser där han aldrig gått förut, då tycker han att det är läskigt. Allt detta gjorde vår satsning mot tävling ohållbar. Han behövde få vara enbart "sällskapshund" och framförallt ensamhund.

Det som var tänkt som en tillfällig lösning att bo hos Magnus föräldrar har TACK o LOV blivit hans hem idag! De har tagit honom till sitt hjärta och han har för gott blivit en T-hälla bo. Det innebär att vi har ungefär 7 km till vår älskling, kan hämta honom och vara med honom när vi vill och vi träffar honom ofta.

TACK snälla ni för att ni vårdar och tar hand om vår älskade hund på allra bästa sätt!!



Bus på tomten: Stella, Izor & Atlaz
 


Izor Juli 2008