««Tillbaka


Välkommen till sidan om vår underbara
-Engelska Springer spaniel-

♦ Accounts Northern Light "Atlaz" ♦
 

♦ HD status: B

Meriter:
♦ Utställning; BIR & BIM valp, 1:a pris öppenklass
 ♦ Jakt; Godkänd VP
 ♦ Viltspår: SVCH
 ♦ MH:Godkänd mentalstatus med 1:a på skott ►►
 


Atlaz är en hane född 27 februari 2005 hemma hos Christina Filén, Kennel Accounts, Ekerö. Millie födde en härlig brun/vit kull på 8 valpar,4 pojkar och 4 flickor. Hon är en otroligt duktig tik som tog hand om sina små på allra bästa sätt!!

Det var till en början inte helt klart att Atlaz skulle komma in i våra liv... men "ödet" ville annorlunda och så blev det, vilket vi idag är otroligt glada för!!
Mamma Millie, (Accounts Hey Good Lookin´) lever sina glada dagar hos ett par i Stockholm. Hon är ställd endast ett fåtal gånger med 1:a pris och HP. Hon är en mycket glad och energisk dam som älskar att rusa i skogen.

Pappa Chester, (JWW-02, NORDUV-02, NUCH, SU(U)CH, DKuCH, Nordisk Champion, Trollängens Cross Country) bor numera i Danmark på Kennel Råbjerghöj där han tränas i jakt och ställs ut med mycket fina resultat. Han älskar att simma och apportera allehanda saker. Likaväl som han är en riktig gosig kille som gillar att mysa till sig i någons knä i soffan. Han är en mycket älskad familjehund som lever livets glada dagar på kenneln som ensam hane tillsammans med fyra andra tikar.
Atlaz var väldigt lugn och harmonisk som liten valp. Det var inte mycket som stressade upp denna filosofiska herre. Han kunde sitta likt "Ferdinand" och bara titta och njuta av allt runt omkring honom. Han var nog den i kullen som var mest lugn under den första valp tiden. Eller så var det så att han var otroligt lyhörd och därför en aning mer lätt hanterlig än de andra "busarna" i kullen.

Jag ställde ut Atlaz flera ggr som valp, han verkligen gillade att visa upp sig i ringen och var en dröm att ställa (vilket skulle visa sig ändras med tiden *fniss*). Som liten kunde jag bara hålla honom lite lätt i kopplet, han sprang vid min sida som om han aldrig gjort annat med en ögonkontakt som totalt smälte mitt hjärta. Han blev både BIR & BIM i valpklass I och II.

Tyvärr satte hans korta kors käppar i hjulet med en alldeles för "glad svans" som följd och hans utställningskarriär var över.
Som unghund började Atlaz att visa sitt rätta jag. En energisk kille med "mycket" sprallighet i benen. Han gillar uppmärksamhet och pratar sig gärna till det!! Vi har med tiden insett att han skulle haft namnet "Scoobydoo" eftersom han många gånger beter sig just som honom.. Atlaz förstår inte alltid: att efter huvudet följer kroppen!!!!!!!!

Vi började så smått att prova på lite olika grenar. Lydnad, viltspår och jakt som är en helt ny gren för mig. Under 2006 blev så äntligen Atlaz SVCH. Samma år klarade han Godkänt VP.


Stadgeträning i kaninhägn
Atlaz och jag gick en tävlingsinriktad lydnadskurs + spår på Eskilstuna BK. Målet var att starta honom på Appellklass spår under våren 2007. MEN efter ett helt år av härlig träning började så hans motivation att sina. Atlaz slutade att vilja träna lydnad från den ena gången till den andra. Han visade ingen glädje över att spåra utan kunde rätt va det var bara ställa sig och äta gräs sedan tog han inte ett enda steg ??? Det här blev väldigt frustrerande. Men mina träningsvänner Ingela och Marie-Therese peppade mig hela tiden och vi försökte verkligen att hjälpas åt att lösa "problemet". Även min instruktör vände ut och in på sig själv och vi träffades många gånger utanför kurstillfällena och försökte "peppa igång" Atlaz som inte var så lätt flirtad.

Min tilltänkta debut i lydnadsklass 1 samt appellklass spår blev lagd på hyllan. Vi fick säga ifrån tävlingen den dagen som vi anmält till. Atlaz ville verkligen inte. Då bestämde jag mig att lägga honom på vila under hela sommaren.

Han levde livets glada dagar och protesterade aldrig på att inte bli aktiverad.
Jag försökte i augusti igen plocka upp träningen som jag då trodde skulle vara jätte kul för honom. Men det var samma tröga, sega och ej tränings sugna hund jag plockade ur bilen varje gång så jag la ner det igen. En dag i september -07 på morgonen när vi vaknade och skulle gå ut med hundarna var Atlaz totalt halt. Han hoppade på tre ben ????

En lång utredning började med alla tänkbara funderingar över vad som kunde vara fel. Allt från medfödda fel på haserna, till ryggproblem till reumatiskt. Under resans gång hade vi tagit ett borelia prov som visade negativt.

När vi stod i ett vägskäl och inte visste varken ut eller in varför hans hälta kom tillbaka och han var så stel och hängig ville jag ta ytterligare ett blodprov mot borelia i mars månad 08. Det provet skulle visa att Atlaz HADE BORELIA !!!! och en lång behandling började.

Än idag är han aningen stel. Han äter special kost mot onda leder och han har ännu inte återfått motivationen av att träna aktivt. Därför har jag lagt ner all träning med honom och han får vara den hemma hund han så mycket gillar att vara. Hans dag är helt OK om han får vara med som familjemedlem, ligga i soffan och sängen och gosa samt få härliga skogspromenader dagligen. En och annan lite övning tilldelas ibland och det räcker gott och väl tycker Atlaz.

Atlaz har en mycket speciell plats i mitt hjärta, ingen är som honom !!!
Vår alldeles egna "Scooby hund"



Atlaz & Izor gosar på favoritplatsen, ett minne blott....
Atlaz 2008